Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Sveriges geologiska undersökning, Vetenskapsakademien,
Statens skogsförsöksanstalt, Samfundet för hembygdsvård och
Mosskulturföreningen, med ett ord de institutioner med vilka
Naturskyddsföreningen bör och måste samarbeta.
Faran vid detta samarbete ligger enligt min tanke i att
naturskyddet inlåter sig på kompromisser i de stora
principfrågorna.
Turistväsendet har överskattat sin betydelse för
nationalparkernas idé och omfattningen av sin rättighet att inom
dem släppa lös sin teknik. Det gäller för naturskyddet att
här noga passa på, säga ordentligt ifrån och att med de
små medel, som stå detsamma till buds, söka »mota Olle i
grind».
Sin bok »Våra svenska nationalparker» har Anrick börjat
med ett yttrande av vederbörande departementschef, när frågan
om nationalparkernas tillblivelse var uppe i konseljen: »Våra
nationalparker äro fosterländskt åskådningsmaterial», och
refererar med stor tillfredsställelse liknande uttalanden av de
ledande vid just nationalparkernas tillblivelse, som kunna
tagas till intäkt för att turistväsendet bör sammankopplas
med nationalparkerna. Han anser rent ut (pag. 33), att »Man
valde även ut att föreslå till nationalpark sådana områden i
de av reselivet orörda fjälltrakterna, som man med visshet
kunde förutse skulle i en framtid komma att särskilt beröras
av turistlivet. Härigenom ville man skapa säkerhet för att
ha lagens skydd i särskild grad just inom dessa områden,
vilka på grund av sin skönhet borde bevaras för all framtid.»
Jag, som då hade att underhandla i denna fråga med utskott
och en del riksdagsmän, måste tyvärr medge, att han har rätt
i fråga om några bland dem av den tidens politici och
regeringsmedlemmar, som voro tvungna yttra sig om den för dem
alldeles främmande frågan om naturskydd. De enda institutioner,
som då kunde sammanknytas med denna konstiga idé, voro
nämligen turistväsendet och jaktvårdslagstiftningen.
Men om han vill utsträcka denna sin tankegång som
delad av de 3 sakkunniga Améen, Starbäck och Lönnberg,
mötes han i stället av en alldeles annan åskådning.
Anrick är förtjust över de »tusentals: personer» som på
motorbåtar färdas in i Stora Sjöfallets naturpark (pag. 86):
»Turistföreningen har där anordnat motorbåtstrafik på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
