Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
heterophyllum,
Mulgedium alpinum,
Valeriana sambucifolia,
Geranium silvaticum och
Trollius, och vad det
nu allt är.
Det är egentligen
söder om själva
Peljekaise som vi finna den
typiska
ängsbjörkskogen, men även
bortemot Gåldnåsjaure är
den väl utvecklad. Här
och där har man för
övrigt i sistnämnda
område en
ormbunks-björkskog med
ovanligt ymnig Athyrium
Filixfemina, Dryopteris
austriaca och stundom
även Strut hiopteris.
Det viktigaste
trädet i björkskogen är
naturligtvis björken.
Mest förekommer
fjällbjörken (Betula
tortu-osa), men — t. ex. i
Sädvajaureområdet — även Betula coriacea. Enstaka
exemplar av hägg, gråal och asp möta dock även här och där.
Alla fyra arterna äro emellertid rätt lågvuxna, framförallt
aspen, som sällan når mer än en meters höjd. Rönnen blir
i sydbranter omkring fem meter hög, men även i själva
björkskogen kan man någon gång anträffa en större, ofta gänglig,
rönn (fig. 5). Gråalen, som i Sädvajaureområdet når 600
m. ö. h., blir vackrast och mest högvuxen kring bäckar och
andra vattendrag.
Förutom den redan omtalade ängsbjörkskogen förekommer
inom nationalparken en helt annan typ av björkskogar
nämligen hedbjörkskogen. Enen (Juniperus communis) spelar ofta en
icke obetydlig roli i det högsta fältskiktet, eventuellt även i snår-
FIG. 4. GRANBESTÅND INOM
SÄDVAJAURE-OMRÅDET
FÖRF. FOTO
2 1 AUG. 192 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
