Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Willy Wöhler och Stora Karlsö
Av RUTGER SERNANDER
Den 15 juni 1892 mötte jag på Stora Karlsö första gången
Willy Wöhler, och från denna dag daterar sig den
vänskapsförbindelse, som den 12 november 1927 bröts genom Wöhlers
död. I ett tacksamt sinne bevarar jag alla de många
uttrycken av hans vänfasta välvilja och erfarenheterna från de
lika friska som lärorika samspråken. Men alltid skola de
skiftande erinringarna om hans märkliga personlighet för
mig samla sig kring den ö, på vilken vi första gången sågo
varandra, vilken vi bägge dyrkade, och vars natur så ofta
förenade oss i forskning och friluftsliv. De generationer av
naturälskare och jägare, för vilka Wöhler öppnade Stora
Karlsö undervärld, ha säkerligen minnen från Stora Karlsö
och av dess okrönte konung på samma sätt oupplösligen
förenade sinsemellan.
Willy Wöhler var född i Mecklenburg, men kom så ung
över till Sverige och Gotland, där fadern inköpt egendomen
Klintebys i Klinte socken, att han alltid ansåg sig som äkta
svensk och gute. Den gotländska naturen tog honom genast
fången. Från den nya hemgården, framförallt från det
närbelägna Klinteberget, låg sikten klar över de bägge
Karlsöarne, vilka som väldiga borgar reste sina branta murar
högt över Östersjöns blåa vatten. Den stora dagen, då han
första gången fick komma ut till detta sagoland, inträffade,
som han flera gånger omtalade för mig, redan sommaren till
flyttningsåret 1855. Till livets slut blev han sedan
Karlsöarne trogen, och på Storön skapade han åt sin familj redan
tidigt vid Hien ett sommarhem, som han uppsökte så ofta
det var honom möjligt.
Grottorna i Stora Karlsö klippbranter vittna genom
kjökkenmöddingarna på sin botten om att öns historia går upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
