Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
till den grå forntiden. Människor med skiftande kulturer och
olikartade näringsfång ha årtusende efter årtusende gjort
strandhugg eller slagit sig ner längre eller kortare tid för
att beskatta ön på dess slösande naturtillgångar. Fiske och
sälfångst gingo ypperligt, sjöfågel häckade i överflöd. Uppe
på platån grönskade ett glest men kraftigt bete i den tunna
skogen, och på sydsluttningen anstod en härlig marmor.
Men även de största rikedomar kunna sina. Redan tidigt
torde den vida högplatåns skogar varit fullständigt sprängda.
Betet blev alltmera intensivt. Linné vittnar om sitt besök
1741: »Fåren gingo hela dagarna uppå detta torra Fält,
och på denna skarpna Flisa, utur hwilken Fårgräset wäxte
mycket glest, och där eljest war så magert, at man snart
skolat trodt, det sielfwe Fiällmössen här kunnat dödt af
hunger.» Det rika fågellivet gick under 1800-talet med
raska steg tillbaka. Det var ej nog med att ön var splittrad
på smålotter, vilkas innehavare hänsynslöst använde sin
jakträtt; »från nästan hvarje trakt af Gotlands vestkust, där s. k.
bössjägare finnas, göras ständiga ströftåg i båt till
Carlsöarne under juni och juli eller just de månader, då det vilda
borde skyddas och då det är lättast åtkomligt», säges i
uppropet 1880, varom strax skall talas. Karlsöarnes urgamla
namn, »Fugleöar», var ej mera på sin plats.
Det blev Willy Wöhler förbehållet att rädda de
oersättliga naturvärden som stodo på spel och att sätta detta sitt
räddningsverk i en lika effektiv som praktisk organisation,
fungerande den dag i dag är. Han är den store
uppbyggaren av vad seklers vanvård bragt till undergångens brant.
Det var närmast jaktintresset som satte honom i aktion.
Våren 1880 begåvo sig Wöhler och hans jaktkamrat,
dåvarande löjtnanten Joh. Facht på Botarve i Fröjel, över
till Stora Karlsö för att genom noggranna, flera dagar å rad
verkställda undersökningar, inventera fågelstammen.
Resultatet blev ytterst nedslående. Några exempel. Sillgrisslan,
denna Karlsöarnas stora ornitologiska märkvärdighet, häckade
endast i c:a 20, ejdern i c:a 45 och tordmulen (törden)
i c:a 200 par. För att rätt förstå innebörden av dessa siffror
kunna vi till jämförelse taga dem från tiden kring 1913, då
undersökningarna för Karlsöklubbens bok utfördes. Sillgrisslan
uppskattades då till ett antal av 1,000—2,000, av ejderreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
