Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
räknades inemot 600 stycken, tordmulen var mångdubbelt
talrikare än sillgrisslan. År 1918 räknades ungefär 7,500
tordmular och 2,500 sillgrisslor.
I omedelbart samband med dessa räkningar satte han i
gång ett upprop till Sveriges jägare och naturvänner, vilket
resulterade i att den 11 september 1880 konstituerades
»Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings aktiebolag», eller som
den snart i vardagslag kallades »Karlsöklubben», med den
från lottägarne inköpta Stora Karlsön som egendom och med
Willy Wöhler som verkställande direktör.
Det var inom denna förenings ram som Wöhler utförde
sitt återställningsarbete.
Först ordnades jakten. Den reducerades till en tördjakt
på högsommaren och en harjakt på hösten, bägge uteslutande
för aktieägare. Den lilla skattningen av törd (+ några
sillgrisslor) är betydelselös för sjöfågelstammen, och skattning
av den inplanterade harstammen är ju strängt taget en
klubbens inre ekonomiska fråga. Jaktprivilegiet och
rättigheten att få deltaga i två jakter varje år ha i stället gjort
föreningen och hela dess verksamhet mycket populära bland
aktieägarna.
Vidare skaffade man sig en väktare, som bl. a. hade att
se till att obehöriga ej fingo ströva ikring eller ens
landstiga under fåglarnas häckningstider.
Med oeftergivlig stränghet har Wöhler sett till att hans
bud blivit åtlydda. Resultatet är också storslaget. Några
talande siffror äro nyss lämnade. Stora Karlsön bär nu med
en viss rätt den stolta titeln av Östersjöns arktiska fågelberg.
Uppblomstrandet av ejderstammen på Gotlands västkust från
och med sista delen av 1800-talet står i direkt samband
med Karlsö-skyddet.
För vegetationen voro fårhjordarna, som även efter
föreningens bildande fingo vara kvar, den stora fienden. År
1887 lyckades emellertid Wöhler genomdriva deras
förvisning. Den stora vändpunkten inträder nu i Karlsö-växtvärldens
historia. På platån började genast ört- och gräsmattan att
tätna. Arter, som varit omöjliga att upptäcka eller åtminstone
sällsynta, kommo nu fram och ökade år ifrån år. — Redan
1888 uppmärksammades (av E. Berlien) en för Storön ny
växt, Linosyns vulgaris. Det var på en punkt av ostsidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
