Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Sedan dess har den dykt upp litet varstans, och då Wöhler
och jag sista gången 1926 inspekterade den, fanns den över hela
platån. Linosyris är en mångårig växt, som av fåren hållits
nere till ett minimum och aldrig förut fått blomma, men
som nu passade på och därför uppmärksammades. På Lillön
hade den anträffats i början av 1800-talet, men sedan alltid
förgäves eftersökts. Säkerligen skall man, när fåren en gång
lämnat Lillön, få återse den. Orchis sambucina, vilken under
fårens välde stod som några enstaka exemplar, ropande efter
varandra, visar sig nu under vårens tider i tiotusental i alla
tänkbara färgkombinationer. Hur Wöhler då fröjdade sig åt
sina blomsterängar, som han liknade vid de praktfullaste persiska
mattor! — År 1917 kunde han meddela det vackra fyndet av 6
blommande exemplar av den underbart sköna Anemone silvestris.
Hararna ha i viss mån övertagit fårens roli som
vegeta-tionsfördärvare. Närmast gäller detta de alltjämt uppspirande
spontana trädplantorna.
En god gärning göra de emellertid på samma gång.
Karlsöklubben har här och där vidtagit omfattande
lignos-kulturer. Frånsett Hien, som så att säga är klubbens rent
privata område, och som vi därför lämna helt å sido, ha
c:a 10,000 träd och buskar planterats, och sammanlagt ha
100,000-tals rutor blivit besådda med frön av sådana,
varjämte »några skålpund tallfrön» utsatts. Ej mindre än 16
släkten äro företrädda. Dessa kulturer ha summariskt stäckts
av hararnas vassa gnagtänder. Dock ha en del av de
inhemska arterna klarat sig och även några av de utländska t. ex.
2 bestånd i Nordarhamn av Thuja occidentalis, som oriktigt
upptagits i den floristiska litteraturen som »förvildad» på
Stora Karlsö, samt vid Svarthällar av Prunus Mahaleb,
Ma-honia och Caragana.
Jag kallar denna hararnas åverkan god och utgår då
givetvis från, att Stora Karlsö-floran är ett under i och för
sig, som icke behöver några tillskott genom människans
välmenande åtgöranden, och att från naturskyddets och
botanikens ståndpunkt inplanteringar böra, om ej praktiska
hänsyn oundvikligen fordra dem, undvikas. Mot att genom
planteringar söka »återställa de löfträdslundar, som i forna tider,
utom å de skarpaste hällmarkerna, funnits å ön», måste det
moderna naturskyddet ställa sig alldeles avvisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
