Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
FIG. 2. SPARAD EK VID
LANDSVÄGEN
FÖRF. FOTO JUNI
1927
förhärskande, längre ned
lövträd. Här finns i
sluttningarna lind, alm, ask, ek, al,
rönn och björk. Som
»snårskikt» finnes brakved, olvon,
hassel, sälg, enbuskar och
unga granar.
Vegetationstypen kanske närmast kan
karaktäriseras som lunddäld.
På ett ställe reser sig en
lodrät bergvägg alldeles intill
landsvägen. Platsen kallas
»Kofluget», därför att en ko
en gång lär ha fallit nerför
branten. Den är sedan
gammalt välkänd för
Alingsås-botanister. Här har en flik
av lunddälden, som i en sänka
sträcker sig upp mot
bergåsen, genom landsvägen
av-skurits från sitt ursprungliga
samband med ån.
Under senaste år har en
ombyggnad och breddning av
»Boråsvägen» ägt rum. Då byggde man just här vid en av de vackraste
platserna på vägen och enda växtplats för Stellaria nemorum m. m., som
närmare skall omtalas, ett anskrämligt skjul för att förvara verktyg o. d.,
som användes vid vägbyggnaden1. Och just här skulle man bryta sten!
De block, som synas på fig. 1, äro brutna högre upp i sluttningen,
och marken närmast vägen är beströdd med skarpkantiga stenflisor.
Det ljusa trädet i mitten av bilden är en ståtlig hägg, som i mitten
av juni, då fotot togs, var i rik blomning. Eljes har den yppiga
träd-och buskvegetation, som säkerligen ursprungligen fanns, blivit uthuggen.
På denna lilla fläck växa en hel del typiska lundväxter, som eljes ej
äro vanliga i Alingsåstrakten. Den höga bergväggen skyddar dem mot
södersol, och tillräcklig fuktighet ha de i vattnet, som sipprar nerför
sluttningarna. Men uthuggningen, sprängningen och skjulbygget ha farit
illa fram med dem. Kulturen har nått fram; ogräs har kommit dit.
Runt skjulet och intill bergfoten frodas längre fram på sommaren skogar
av nässlor. Bland nässlorna står springkornet (Impatiens noli tangere).
Det finnes i många ganska kraftiga exemplar och tycks ej ha lidit något
nämnvärt av nässelinvasionen. Här finns även rödblära (Melandrium
rubrum) och lundarv (Stellaria nemorum) samt några enstaka exemplar
av tandroten (Dentaria bulbifera). Allt som allt räknade jag sjutton
stycken. Dentaria lär finnas på några öar i Mjörn, eljes är detta, så
vitt jag vet, den enda växtplatsen milsvitt omkring. Där stod också
1 Vid besök på platsen den 25 april i år var skjulet borttaget.
11 — Sveriges Natur 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
