Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
en plätt, som lyste av Ådoxas ljusgröna bladverk och några stånd av
lundbräsma (Cardamine impatiens).
Här är det väl för sent att ingripa skyddande och bevarande! Att
väg-byggarna dock haft en viss pietet och känsla för naturen, när de så
förstått, framgår dock därav att de skonat den ståtliga ek (fig. 2), som
står alldeles i vägkanten litet längre söder ut. Dess stamomkrets vid
brösthöjd är 2,6 5 m.
I Forsåns dalgång bor ett av Sveriges sällsyntaste däggdjur, den
lilla hasselmusen. Den finnes även på en del andra ställen i Alingsås*
omgivningar. Dess förekomst och uppträdande där ha skildrats av
Ivar Arwidsson i en uppsats i »Fauna och Flora» för 1926 och ett
meddelande där av undertecknad från samma år.
I slingrande lopp, i Nolhagaparken t. o. m. med avsnörda små
pittoreska »korvsjöar», av befolkningen kallade »Köllera» (= källorna?),
söker sig Säveån ned mot Mjörn. Vid utloppet finnes norr om ån
mellan denna och Nolhagavägens fortsättning ner till sjön ganska stora
kärr- och sumpmarker. Till stor del äro de beväxta med al i både
träd- och buskform, men där finnes även en liten kärräng och flera
långsträckta vattensamlingar. Den lilla ängen är särdeles tilltalande.
Där spänner mossroten (Peucedanum palustre) ut sina vita paraplyer,
älggräset (Spiræa ulmaria) står i det grannaste flor, och ej mindre gör
sig ängsrutan (Thalictrum flavum). Fackelrosor (Lythrum salicaria)^
kärrtistel (Cirsium palustre) och videört (Lysimachia vulgaris) blanda
in andra färger än vitt i tavlan. I ängens utkanter stå talrika tallar
och spridda enbuskar. De flesta äro döda; några levande föra en
tynande tillvaro. Tallarna levde troligen drägligt ända till hösten 1923,
då Mjörn svämmade över, men då blev fuktigheten dem övermäktig.
I närheten av ängen finnas flera vattensamlingar. De ha form av
långsträckta, slingrande rännor. De olika rännorna skiljas av ryggar
av torv, bunden av starrtuvor, pors och albuskar.
I dessa rännor frodas en rik vattenvegetation. På försommaren är
där gult av svärdsliljeblommor, och då sticker vattenblinken (Hottonia
palustris) upp sina spröda stänglar med vita klockor. Längre fram
på sommaren är det kaveldunet (Typha latifolia) som synes mest.
Då sticka dess bruna »cigarrer» fram överallt i träsket. För sig själv
i mäktiga bestånd står bladvassen (Phragmites communis). Den blir
mer än manshög och bildar ställvis på stränderna nästan
ogenomträngliga djungler. På fläckar, där den svarta, dyiga jorden ligger i övrigt
bar, växa två slags sileshår, Drosera rotundifolia och intermedia.
Där finnes även i krypande rankor mellan-blåsört (Utriculoria
intermedia) och ute i vattnet rikligt med den vanliga blåsörten (Utricularia
vulgaris).
Dessa snår och vassar äro säkert idealiska häckplatser för en hel
del fåglar. Gräsand har jag anträffat häckande där, enligt uppgift
häckar bastardnäktergal i snåren, och en närmare undersökning
skulle säkert ge mycket mer. Trots kärrmarken ligger nära Alingsås,
är det nog ej ofta en människa förirrar sig in i den. Men äggsamlande
pojkar hitta nog dit ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
