Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Bertil Lindquist
norr äro för närvarande mycket sällan räntabla, och därför komma
dessa skogar icke i någon större utsträckning att föryngras med bok.
Till och med på Sydskånes bördiga marker kommer säkerligen
boken att ytterligare få vika för gran-, lärk- och silvergranskogar, ty
det privata skogsbruket i dessa trakter åsyftar en jämn och i
möjligaste mån allsidig sortering av virke.
Även uppträdandet och fördelningen av björkskogen torde
mera än man i allmänhet är böjd att antaga vara beroende av senare
tiders kulturutveckling. Detta gäller såväl de yppiga sydsvenska
björkskogarna som det norrländska skogslandets karga typer. Endast
fjällbjörkskogen framstår såsom mera oberörd av mänsklig åverkan
och odling, och frånvaron av konkurrerande trädslag garanterar här
ganska visst typens fortbestånd. I det norrländska barrskogslandet
kan man likväl påträffa björkskogar, vilka, ehuru stundom illa
åtgångna, dock måste antagas utgöra resterna av äldre tiders
naturskogar. Oftast ha dock dessa norrländska björkskogar starkt
påverkats av kulturen: de ha uppkommit i sen tid på brandfält och
svedjor, på dikade myrar eller i äldre vanskötta beteshagar och
lövängar. Sådana björkskogssamhällen få i stort sett icke betraktas som
särdeles stabila. Tall och gran finnas merendels tillstädes redan vid
deras uppkomst, och den ganska effektiva betningen förhjälper ofta
barrträden till en säker ledning: björkbeståndet övergår snart till en
barrblandskog med insprängd björk. Liknande är förhållandet med
björkskogen på dränerade marker. — Mera stabila norrländska
björkskogstyper äro sumpbjörkskogen och den yppiga ängsbjörkskog, som
man stundom påträffar i raviner och på älvsluttningar. Den förra
uppträder ganska allmänt på översilningsmarker och längs smärre
grunda vattendrag och har ibland ett rikt inslag av gråal. Den
senare är knuten till mindre fuktiga ståndorter, den har ofta en yppig
örtflora och granskogens inträngande är här försvårat eller rent av
omöjliggjort genom den yppiga örtvegetationen och den gynnsamma
humusformen.
De sydsvenska björkskogarna ha övervägande utvecklats ur gamla
hagmarker och lövängar. De äro ganska labila växtsamhällen, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
