Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
Severin Schiöler
Tvärt om. Så gott som alltid
är det mesta, som där växer,
»ordinairt», för att tala med
Linné. Huvudmassan av
vegetationen utgöres av växter
med en väsentligt
vidsträcktare spridning inom
Skandinavien — växter som i
detta sammanhang kunna
betecknas som nordiska. Det
är — utom i fjällen — först
och främst de vanliga
skogsträden: gran, tall, björk och
asp, jämte sälg och hägg.
Till dem sälla sig en rad ris
och örter, av vilka några
visa en utpräglad förkärlek
för sydbergen och i hög grad
bidraga att ge växtligheten
i dem dess säregna
karaktär. Sådana växter äro tibast
(Daphne) och trolldruva
(Actæa spicata), vänderot
(Valeriana), bergslok (Melica nutans) och träjon (Dryopteris filix
mas). Härtill kommer stundom ett inslag av fjällväxter,
såsom fjällnejlika (Viscaria alpina) och tuvbräcka (Saxifraga
grœnlandica).
Men om sydbergen sålunda i sin uppbyggnad och sin flora förete
starka gemensamma drag, äro de samtidigt i mångt och mycket olika
varandra. Snart sagt varje berg har sin egen karaktär, sitt eget
skaplynne. Varje nytt berg blir en ny upplevelse för besökaren. Besöken
kunna ha sina olägenheter. I solsteket under hammaren trivas ormarna.
Och oräkneliga flugor och styng påminna vandraren om att han dock
är en vanlig dödlig människa. Men likafullt — man vill trots allt inte
Fig- 3-
Förf. foto
Parti av klipplundens lindbestånd på
Våckelberget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
