Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrländska lustgårdar 45
löv, som täcker några soliga kvadratmeter av den skarpa sluttningen,
med ett par försök till spensliga stammar, som bortkommet sträva
uppåt mellan de mäktiga granarna och tallarna. Eller ock, på den
jämnare, fuktigare marken intill hammaren, en gles flock spensliga
småbuskar och några smala, fyra, fem meter höga stammar, med
glesa, långa, bågböjda grenar åt solsidan. Efter hand ser man annat
också. Några smultronplantor här och där. En frodig backsöta, som
breder sina karakteristiska kraftiga blad över den solheta marken.
Några spensliga klippglim (Silene rupestris) på en torr pall vid
hammarens fot. Här och där öppna sig nedanför skogsbältet vid
hammarens fot stora, ökenartade flak av öppen blockur. I dess
överkant är det framför allt, som de fåtaliga, spridda stånden av
skogssallat, kungsljus och stinknäva hålla till.
En viss koncentration av de sydliga elementen finner man emellertid
mitt på den långa branten. Här spränges hammarens eljest obrutna
mur av en grund, bred, uppåt smalnande klova, brant som en
jakobsstege, med rika bestånd av träjon. Nedanför denna klova står den
enda lönn jag iakttog, ett förhållandevis vackert litet träd. På en
nästan meterbred hylla uppe i klo van, högt över trädtopparna,
rymmes en hel koloni av try. Andra, smärre hyllor härbärgera jämte
bergslok, trollduva och valeriana även getrams, klippglim och skogssallat.
Tibasten växer här tämligen rikligt. Min Klittenbonde, som för resten
försvann här på en stig, som genom klovan letar sig upp på
berget, vart förtjust när han varsnade tibasten. I en handvändning hade
han flått barken av den vackraste busken, buntat hop den och stuckit
den i fickan. Oangenämt berörd av den ogenerade vandalismen,
undrade jag vad han skulle ha den barken till. Jo, den skulle han ge
korna. Vad skall det vara bra för? frågade jag. Det visste han inte.
Men det brukades så, korna skulle ha en bit tibastbark när de kalvat.
Såväl Våckelberget som Hykjeberget ligga — som redan nämnts —
i Dalarne. Men Dalarne hör i floristiskt hänseende närmast till
Norrland. Emellertid torde det ha sitt intresse att mot dessa båda sydligt
belägna berg ställa ett annat, nordligare, det mäktiga, i åtskilliga
hänseenden märkliga Skuleberget i Vibyggerå, i södra Ångerman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
