Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné och lövängen ^j
äppleträd, och en eller annan gagnväxt av främmande eller inhemskt
ursprung blevo trädgårdarnas förebud.
Den naturliga växtvärlden fick tjäna hushållet i ett omfång, som vi
nu ha svårt att riktigt fatta. Kreatursfodret togs dels från gräs- och
örtmattans rikedom, dels från trädens lövverk. Boskapsstammens
avkastning var i äldre tider viktigare än åkerns. Från många håll
gällde det att skaffa foder och bete. Sidvallsängarna voro oumbärliga;
främst, särskilt i vattenfattiga klimat och landsdelar, gingo dock
skära och mule fram över lövängens gläntor. Höet blev kort, men av
prima slag. Med betet fick man fara fram försiktigt, på de sämre
markerna kanske ej bruka det varje år och i alla fall endast en månad
eller mindre. Till vinterfodret fick sensommarlövet genom
»hamling», »klappning» och »toppning» lämna sin tribut. Asken och
almen voro högt skattade, men även aspen, björken o. a. voro bra att
ta till.
I svinens friluftsleverne var lövängen a och o. Det var åtskilligt,
som de här fingo till livs. Bokens och ekens ollon voro i de
bördigare trakterna huvudfödan hösten ut. Om de läckerbitar av rötter
och svampar de bökade upp skall sedan talas.
Människorna själva samlade till sin personliga näring bär, nötter,
bokollon samt ekollon, frön och även hasselhanhängen och vitbark,
då hungern satte hårt åt. Till bränsle och slöjdvirke kunde de välja
träd- och buskslag av olika art. Ett av de viktigaste textilmaterialen
fick man i basten från de unga lindgrenarna. Ekbarken användes till
garvning; veden av boken och andra träd brändes till pottaska.
Med ett ord, lövängen skattades på allt och fick härigenom sina
stympade och härledda särdrag, nämligen runnorna med starkt
beskurna träd och buskar; gläntornas utbildning reglerades av slåtter,
röjning och betning.
Men hur gick det, då det nu skildrade hushållningssättet upphörde
eller mildrades? Utvecklingen i en löväng, som lämnas åt sig själv,
går genom att runnorna taga överhand och närma sig varandra allt
mer mot en lund, lövskogen med det täta kronvalvet över en
örtflora, som till våren och försommaren koncentrerar sin blomsterprakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
