Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Rutger Sernander
en annan i Skåne:»Lundarne sågo allestädes ut som Trägårdar på
Carlberg» (öl. s. 47). — »Landet emellan Skillinge och Ösjö war
wäl slätt; men, utom fälten, bewuxit med löfskog, så prägtigt, som en
Carlbergs trädgård» (Sk. s. 353).
Denna liknelse med trädgårdar och parker går ej så sällan igen
i den mängd av hänförda skildringar från Götalands lövängar, som
strömma oss till mötes i Resorna och till vilka vi nu övergå. Det
skulle vara frestande att analytiskt sammanställa och behandla
dessa skildringar ur synpunkten av den linnéanska naturkänslans
struktur. Jag nöjer mig med att framtaga några citat, utökade med
detta från hans vackra, tyvärr så kortfattade bidrag till S. Rogbe rg
Historisk beskrivning av Småland: »Ängarna äro mera löf rika och
blomsterfulla än i någon annan provins. De likna de herrligaste
lundar och blomsterrikaste trädgårdar, än det sielfwe äro, så at då man
här sitter om sommartiden och hörer Gjökens samt de andra många
särskilte foglars sång, insecters pipande och surrande, och tillika ser
på de lysande och präktigt målade blommor, kan man icke annat än
hisna wid Skaparens så präktiga inrättning.»
Det är vid Resmo på Öland som han vid anblicken av de med
åkerfält blandade »härligaste ängar» utbrister i de bekanta orden: »En
som blifwit trött wid denna werldenes ostadiga sinnelag, och söker
undandraga sig des fåfenga uti ett stilla obscuro, kan aldrig finna
angenämare Retraite» (öl. s. 64). Det är onekligen en klang av
Rousseau nio år före Discours sur les sciences.
Vi låna ännu en skildring, från Fide och öja på Gotland: »Ängarne
woro hela denna dagen likare Lundar och Trägårdar än någon mark.
Träden woro något Ek, mer Ask, än mer Biörk och mäst Hassel. Där
Hasselen wäxte lagom tätt och lagom rumt, såg man det härligaste
Gräs, at man klart häraf kunde sluta, det Hasselen ingalunda
förbränner Gräset. Men hwaräst Fälten emellan Hasselbuskarne woro
mycket stora, där war det Gräset smått, som intet ägde Hasselskuggan»
(öl. s. 252).
Nutidens höga uppskattning av Västgöta-bergens lövängar och
lundar delades givetvis av Linné. Den arbetsfyllda junidag, då Lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
