Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jq Rutger Sernander
LÖVÄNGEN OCH STENBROHULT
Att Linné hade mottagit sina grundläggande intryck och
erfarenheter om lövängens och lundens livshistoria från sin födelsesocken har
väl icke undgått någon, som tagit del av föregående framställning.
Den svenska lövängens epos skapades i Stenbrohult. Men att detta
faktum har naturskyddslig innebörd för hävden av Linnés tvenne
fädernegårdar Södra Råshult och Stenbrohults prästgård, kanske ingen
har kommit att tänka på. Och dock är detta i påfallande grad
händelsen.
Bägge gårdarna äro typiska lövängsbebyggelser, närmast av den typ
jag nämner lidbebyggelse. Södra Råshults gård låg till upprättandet
av 1866 års minneslund rakt inne i en löväng, av vilken än i dag
mycket bevarats. Prästgården kringgärdades ända till den förödande
eldsvådan natten mellan den 19 och 20 april 1746 av sin moderlöväng.
I form av ett par storlindar ger oss denna en sista, men dess dyrbarare
hälsning från en försvunnen tid.
Södra Råshult undergår just nu en genomgripande restauration,
som Svenska Linnésällskapet har erhållit offentligt uppdrag att
övervaka. Om detta arbete vill jag som sällskapets ombud meddela ett
och annat.
Råshultsbebyggelsen är belägen på krönet av en i norr och söder
gående lövängsklädd bergås. Stugan, i vilken Linné föddes, är i norr
omedelbart begränsad av Norra Råshultsgården och i väster av
minneslunden, österut vidtar trädgården, söderut arrendegården och en
ganska omfattande löväng. Trädgården, troligen anlagd, åtminstone
starkt utvidgad av Nils Linnæus, var ett förvärv från lövängen.
Dess återstod är betydande nog. En skildring av denna kan starkt
begränsas genom de nyss gjorda hänvisningarna till de Linnéanska från
Götaland med Stenbrohult som centralhärden.
Dess allmänna utvecklingshistoria kan rekonstrueras på följande
sätt. Fig. 5 och 6. Moderjordarten är stenigt och blockrikt
morängrus. Detta var ursprungligen täckt av en lövskog, i vilken
småningom, säkerligen redan i förhistorisk tid, upptogos plockåkrar. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
