Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné och lövängen
V
Fig. 4. Linnés framställning av växtsamhällenas fördelning vid Tjörndala lundy norr om
Simrishamn, i Skåneresan 1749. — a Havet, b Stenig strand med Erythraea Centaurium.
c1 Vit klar sand med Halianthus, c’2 d:o med Elymus, d Horisontalt fält med Orchides,
Silene nutans, Veronica spicata, Medicago lupulina. el -»Roten» (törnsnår) med Cornus sanguinea,
Rhamnus cathartica, Prunus spinosa, Rosa. é2 »Bättre up» (lund) med ek, hassel, lind, Orobus
vernus, Galeobdolon, Mercurialis, Stellaria Holostea, Convallaria verticillata, Pulmonaria
officinalis, f »Ekeskog» (löväng) med »buskarne mer åtskilde» samt Scorzonera humilis,
Convallaria multiflora, Astragaius glyciphyllus, Peucedanum Oreoselinum. Ur Sernander, I Linnés
fotspår, Svenska Linnésällskapets årsskrift 1921.
I frågan om markskiktets biologi tangerar Linné det problem, som
mer än ett århundrade därefter så mästerligt skulle behandlas; av
Darwin i dennes studier över daggmaskarnas inflytande på
humustäckets utbildning. Han undersöker gärna just daggmaskens samt
svinens, mullvadens och andra djurs rotande i marken, men fäster sig
väl ensidigt vid de härigenom ökade möjligheterna för vissa
lundväxters förökning.
Bland de växtgeografiska kapitel, till vilka Linné lämnat primärt
material, drages uppmärksamheten gärna till följande tvenne,
hämtade från lövvegetationen.
Det ena handlar om växtsamhällenas zonation. I Skånska resan
meddelar han s. 134 från Tjörndala lund norr om Simrishamn en av
de första vegetationsprofiler litteraturen har att uppvisa. Denna går
till en del genom en lövvegetation (Palmgren) och visar en
förvånande nära anslutning till modern uppfattning (fig. 4).
Det andra berör sydbergens lövvegetation och deras reliktnatur.
Linnés härutinnan klassiska skildring från Hykjeberget har redan
citerats i Severin Schiölers uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
