Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So Mårten Sjöbeck
eftersökta — ett förhållande som Sahlström redan framhållit
beträffande Västergötland — därigenom att även kärrängar och
översvämningsängar inom lågområden nu synas tillmätas särskild betydelse som
grässkördsmarker för vinterfoder. Samtidigt har Hugo Jungner på
språkliga, religionshistoriska och arkeologiska grunder konstaterat en
folkutflyttning vid denna tid — århundradena närmast före Kristi
födelse — som ledde från den redan under gånggriftstiden tätt
befolkade Falbygden till ett område inom de stora lerslätterna vid Vänern,
vilka då började att koloniseras. Utflyttningar av dennna art kunna
knappast tolkas på annat sätt än som resultat av sinande
förvärvsmöjligheter i hemorten, sålunda tilltagande foderbrist på grund av
lövskogsmarkens utarmning i samband med utbredd markförsämring.
En sådan förbrukning av lövskogen blir vid den tiden dock icke
detsamma som ett ödeläggande av Yovsk.o%smarken. Den bär i sig själv
frön till förnyelse, om den blott lämnas i fred. Studier i nutiden
ådagalägga, att lövskogsmarker, vilka under 1700-talet legat öppna och
kala, och vilka genom daglig betesgång bibehållit detta utseende,
genom inträffad fredning för boskap kunna ånyo bliva lövskogsbärande.
Exempel härpå bildar bl. a. den fridlysta fämarken vid Eslöv i Skåne.
Ytterligare belägg äro allmänna i den äldre litteraturen, där det ofta
framhålles, att lövskog skapas genom fredning av lövskogsmark,
d. v. s. genom blott och bart upprättande av stängsel. Studerar man
kulturmarkens historia i Sydsverige framgår det tydligt, att det icke
är yxan, ej heller det grunt plöjande årdret utan den djupgrävande
plogen som ytterst och i sen tid blivit ödeläggande för
lövskogs-marken.
Under järnåldern och särskilt under dess senare skeden,
folkvandringstiden och vikingatiden, synes all självvuxen lövskog i Sydsverige
vara exploaterad eller på väg att slutgiltigt erövras av människan. Att
ett naturligt lövskogsområde ligger ensligt och svårtillgängligt på
avlägsna öar och holmar eller isolerat av för människan livsfientliga
områden saknar vid den tiden betydelse, därför att människan nu
avsiktligt och målmedvetet uppsöker lövskogen var den än befinner sig,
inrättar sig inom de naturliga lövskogsmarkerna och ställer förvärvs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
