Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lövskogen och människan
Förf. foto 1932
Fig. 6. Det inre av lövängen fig. 5. I förgrunden fornåkrar. Århundradens gallring har
gynnat framförallt ask, det viktigaste foderträdet. Alla trän präglade av den ålderdomliga
lövtäkten, som alltjämt utövas. Tillståndet ytterst ålderdomligt.
lövängarna-inägorna, till vilka även bebyggelsen knöts och senare i
allt större utsträckning även åkern. Området skildes med stängsel
från den omkringliggande samfällda betesmarken-utägorna (fig. 2
och 3).
Lövängen är sålunda intimt förenad med våra ålderdomligaste
byformer — slättbyarna äro i den form 1700-talskartorna återgiva dem
icke ursprungliga — och den sociala samverkan, som kommit att
känneteckna dessa byars samfundsliv, synes ha utvecklats parallellt
med den självvuxna lövskogens utveckling till löväng. Man måste
följaktligen tänka sig att lövängskulturen fostrat eller i hög grad
bidragit till att fostra den sociala sammanslutning på vars grund
by-väsendet uppstått. Den äldre förhistoriska bygden kännetecknades
av spridda gårdar, icke av byar. Dessa komma först med järnålderns
senare skeden vid en tidpunkt, då bonden själv framställer det järn
han behöver för gårdsbruket. Med de skarpeggade redskapen av järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
