Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G o t land s än ge n 93
ne träd», som inspirerade gotlandsbiskopen Israel Kolmodin till hans
sköna midsommarpsalm. Men den möter oss också i sitt påtagliga
sammanhang med det gotländska historiska landskapet, den
gotländska fornminnesbygden.
Den gamla gotlandsängen tillhör nu snart en gången tid. Den
rationalisering av brukningsmetoderna och den moderna jordhävd,
som framför allt blev en följd av sockerbrukets tillkomst i början
av 1890-talet, ha ställt ängsbruket på avskrivning. Dess kanske
värsta fiende blev slåttermaskinen. Slåttern av lövängen med dennas
oregelbundna öppna gräsplaner mellan ofta snåriga trädbestånd är
intimt knuten till lien. Den nya ladugårdsskötseln fordrade klöver
och timotej och annat kraftfoder, här gåvo vallarna ett rikare utbyte
och dessa kunde skördas med en maskin, en dräng och ett par hästar,
under det att ängen fordrade ett slåtterlag. Och detta passade för
den gamla byteshushållningen, men icke för den nyare tidens
dagsverkslöner. Följden blev, att man fann det förmånligare att odla
upp ängsmarkerna eller, där detta av brist på arbetskraft eller av
andra skäl icke med fördel kunde ske, lägga ut dem till betesmark.
Det ena som det andra betydde den gamla, verkliga lövängens
undergång.
För ängsodlingens förlopp må ett exempel anföras. Det kanske
största lövängsområdet på Gotland fanns i äldre tider i Vall och
Hogrän, och äng var det vackraste bonden visste. Min farfar (f. 1808)
hade för min far skildrat Valls socken som den vackraste på Gotland,
ty där kunde man i hans ungdom resa hela landsvägen fram från ena
ändan av socknen till den andra som i en enda sammanhängande
tät allé. Redan under mina uppväxtår i Vall tyckte han, att
landskapet var förstört, och likväl kunde vi ännu vid denna tid, om vi
någon sommarsöndag gingo i annexkyrkan i Hogrän, vandra från
den ena kyrkan till den andra uteslutande genom lummiga lövängar,
som dessutom strax före slåttertiden prunkade i alla markens färgrika
blommor. Under åren omkring 1910 gick en kraftig odling fram
över Vallsängarna; av all den forna härligheten återstå numera endast
några smärre isolerade ängsområden, och de praktfulla ängarna un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
