Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Nils Lithberg
man avdelat en viss äng i bestämda mindre områden, som buro namn
sådana som kostädar, russ-städar m. fi, vilket innebar att fodret från
dessa olika områden skulle läggas upp på bestämda platser i
ladugården, på kohuset, över häststallet o. s. v. Senare på hösten
»klappades» slutligen lövet, vilket togs i anspråk särskilt som vinterfoder åt
fåren.
Ängen är slagen och bärgad och nu går det brev ut i bygden, att
innan »den ljuvliga sommartiden snart är förliden» samlas till tävling
i de gamla idrottslekarna. Det ena grannlaget »bjuder av» det andra,
ogifta bjuda av gifta, eller två socknar bjuda av varandra
sinsemellan. Ånyo är ängen skådeplatsen för ett stojande folkliv.
Pärkbollen flyger i hårda, vinande »snarvhugg» eller i höga lyror mellan
de tävlande lagen, varporna slå ner i dova dunk och plöja upp den
fina gräsmattan, man »tar ryggkast» — brottas —, springer i kapp,
hoppar stavhopp o. s. v. Och efteråt är det dans, och då kunde det
hända, att man tog av sig om fötterna, ty då blevo stegen lättare i det
daggiga gräset.
Arbetsgemenskapen under slåttern är uråldrig och i regel ligger
också ängsmarken i ett klart sammanhang med de forntida
odlingsbygderna. Detta sammanhang mötte oss redan i den inledningsvis
anförda 1600-talsskildringen, och detsamma kan ännu konstateras
på otaliga ställen på ön. Nästan överallt, där vi möta de stora
husgrunderna, de s. k. kämpgravarna, från vår äldre järnålder, ligga
dessa, eller ha de legat, i lövskog. Och vilja vi göra oss en bild av
det gotländska kulturlandskapet för halftannat årtusende sedan, ha vi
att tänka oss detta med flera tiotal meter långa bondhus under
mäktiga tak av ag, inbäddade i lövskogen och omgivna av smärre täppor
för lin, säd, rovor och andra näringsväxter. Ännu kan man då och
då möta någon äldre gård i en sådan omgivning, såsom fallet bland
annat är vid Vikers i Lärbro med en manbyggnad, som troligen
härstammar från 1500-talets slut. Ofta träffa vi även i anslutning till
järnålderns husgrunder gamla vildaplar ävensom oxel och rönn; ett
dylikt vildapelbestånd kring en kämpgravsgård vid Kullstäde i Vall
torde omfatta ett par tiotal träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
