Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G o 11 and s än ge n
Foto M. Klintberg
Fig. 2. Kvinnfolk i Tranänget i Lau »räkar rumpå» och »skiautar av», d. v. s. räfsa ihop
höet till en tjock sträng, som sedan skjutes ihop till ett »brajde». Ur Nordiska Museets arkiv.
bygden. — Men ännu en gång måste man ta till arbetet igen, så att
allt är klart till kvällsringningen. Var det slåtteröl i prästängen och
den låg nära kyrkan, gick gärna någon upp i tornet och »kimmade»
efter ringningen. Kimningen skedde genom att man med två runda
stenar hamrade på klockan i en viss takt. Det var av en underbar
verkan. Till slut hörde man icke taktslagen, det var endast malmen
som sjöng, sjöng i en enda lång, stark, dallrande ton ut över de vita
gårdarna med de röda tegeltaken, ut över fält och ängar och
beteshagar. Så klämtades ännu i klockan tre gånger tre slag. Arbetet
för dagen var till ända.
Nu bar det skyndsamt iväg hem till kvällsmaten och sedan
dansades det till midnatt, och dagen därpå slog man på annat håll. Det
berättas om bönder, som under de 14 dagar slåttertiden varade aldrig
voro i säng, knappast sovo annat än den stund, de brynde lien, och då
var det blott som när hönan blundar.
Så kom inkörningen av höet och man har därvid exempel på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
