Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8 Carl Fries
gårdar som en tillflyktsort för lövskogens beträngda fågelliv.
Lövängen var ju, som Sernander påpekar i sin uppsats i denna årsskrift,
med sina träd- och buskgrupper kring öppna ängsplaner en
trädgårdens föregångare, och likheten mellan löväng och trädgård, redan
framhållen av Linné, får ett uttryck också däruti, att det är
lövängens fåglar som befolka trädgården. Så gott som alla trädgårdens
och parkens fåglar äro desamma som vi mött i lövängen; utöver dessa
tillkommer egentligen blott det fåtal arter, som äro människans
närmaste följeslagare. Men en park eller trädgård ger sällan alla de
mångskiftande betingelser för ett artrikt fågelliv som en lövskog eller
löväng kunde bjuda. Några arter fresta tillvaron här, andra där, och
den gamla fullheten möter oss icke.
Det är först och sist bostadsfrågan och graden av
anpassningsförmåga hos de olika arterna, som bestämmer fågelfaunans
sammansättning i trädgårdar och parker. Sångfåglarna framför andra,
sylviorna och näktergalen, fordra för sin trivsel täta buskgrupper eller snår,
lövsångaren, grönsångaren, trädpiplärkan, buskskvättan och andra,
som bygga sina bon bland gräs och örter, måste ha tillgång till ett
stycke mark som inte ständigt trampas av människan och hennes
skyddslingar, kreatur, hundar och kattor. En stor del av de
ursprungliga lövskogsfåglarna äro ju hålbyggare, och något slags krypin,
naturligt eller konstgjort, är nödvändigt för deras bosättning.
Talgoxen, blåmesen, entitan, svart- och vita flugsnapparen, nötväckan och
staren slå sig gärna ned i fågelholkar. Också rödstjärten, grå
flugsnapparen och göktytan kunna bosätta sig i lämpliga holkar.
Talgoxen och staren, som ha särskilt gott födgeni, finna alltid någon utväg;
talgoxen inrättar sin paulun var det faller sig, i en brevlåda, en
stupränna, en gammal vattenkanna, kvarglömd i en örtasäng, staren i
allehanda kryphål som människans anläggningar erbjuda. Så gör
också kajan; i det allmänna medvetandet hör hon ihop med
kyrktornen till den grad att man nästan glömt att hon ursprungligen är
en hålbyggare. I fall av svår bostadsbrist kan hon slå sig ned i ett
gammalt ekorrbo eller rent av bygga ett fritt bo i en grenklyka. (Se
»Sveriges Natur» 1922, sid. 111.) Kattugglan håller som bekant till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
