Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lövskogen och fåglarna
109
godo med en gammal vind
eller ett övergivet kråkbo och
kan också begagna sig av en
holk, om den är tillräckligt
stor, men hon föredrar dock
alltid ett djupt och skyddande
trädhål, där hon kan finna
ett sådant. Skogsduvan är
en aristokrat, som håller fast
vid det gamla och sällan
bekvämar sig till att bo i en
holk; hon är beroende av de
gamla ihåliga träden.
Gröngölingen och de övriga
hackspettarna ha det i viss mån
bättre ställt, eftersom de
kunna konsten att hugga hål i
trädstammarna för sina bon.
Men icke desto mindre äro
också hackspettarna
beroende av de rötskadade träden,
ty det är just dessa gamla
trädruiner som med sin rikedom på insektlarver ge dem deras
uppehälle. De trädborrande insekterna angripa sällan friska träd
och i »välstädade» skogar finns det intet rum för de trevliga
hackspettarna. Ser man i park eller skog en halvdöd trädstam full av
hål efter hackspettarnas näringssök, behöver man inte ondgöra sig
över deras framfart. Trädet var dömt långt innan de började sitt
arbete; en nedsättning i dess livskraft hade berett rum för
insekthärjningar och först i sista hand kommo hackspettarna.
Att rensa bort de gamla ihåliga träden utan att ersätta dem med
konstgjorda boplatser är nätt opp detsamma som att göra sig av med
det nöje och den nytta de hålbyggande fåglarna bereda. Vad de
verkligen betyda som renhållningshjon har man insett i Tyskland,
Förf. foto
Fig. 6. Starunge i en holk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
