Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Folke Persson
grunden av en kortfattad redogörelse för Tåkerns läge, storlek,
växtsamhällen och dess historia som fågelsjö.
Tåkern ligger inom Östergötlands silurområde, omedelbart öster
om Omberg. Sjöbäckenet utgöres av en grund sänka. I sydväst
gränsar Tåkern till Dags mosse men omgives för övrigt av
välodlad slättbygd. Sin största utsträckning har sjön i riktning från
väster till öster, cirka 12 km. Största bredden är 6 km från stranden
vid Källstad i norr och rakt söder ut. Arealen är omkring 44 kvkm,
och det område, från vilket Tåkern mottager tillflöden, omfattar
ungefär 390 kvkm. Åtta mindre åar eller bäckar föra vatten till
sjön. De tre största tillflödena komma från söder och äro
Disevidsån (Ramstadsån), Lorbyån och Hygnestadsbäcken. Avloppet, den
ungefär en mil långa Mjölnaån, flyter norr ut och når efter ett delvis
ganska slingrande lopp Vadstenaviken.
Så ter sig Tåkern i nutiden, eller rättare, så tedde den sig före de
senaste nederbördsfattiga åren. Men sjön har bakom sig en
växlingsrik historia; storhets- och svaghetstider ha avlöst varandra under
de årtusenden, som förflutit sedan Tåkern genom landhöjningen
avskildes från den havsarm, som efter istiden sträckte sig in över
Mellansverige. Detta skedde någon gång under den äldre stenåldern,
och Forn-Tåkern hade under tiderna närmast därefter sin största
utsträckning. Men fram emot slutet av stenåldern blev klimatet allt
torrare, vattenytan minskades och den grunda vik, som sträckte sig
ned mot Alvastra, växte igen till ett träsk, där pålbyggnadsfolket
bosatte sig ute i det otillgängliga dyriket. I dessa träskmarker måste
på den tiden ha funnits ett rikt fågelliv, ty bland resterna efter
pålbyggnaden har man funnit ben av ett flertal fågelarter, som tillhöra
de grunda slättsjöarna och än idag leva kvar i Tåkern, så t. ex. svanen,
den bruna kärrhöken, gräsanden och krickanden.
Det torra klimatet skärptes, träskviken torkade ut,
pålbyggnadsfolket förlorade sitt skyddade hemvist och Tåkern krympte ihop till
ett avloppslöst träsk, vars vattenyta stod långt under den i nutiden
normala. Så kom vid början av järnåldern den stora
klimatförändringen med sitt plötsliga omslag till fuktig väderlek. Tåkern eröv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
