Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tåkern och torkan 137
råde på nytt en del av de torrlagda strandområdena och återfick
något av sin tidigare storhet. Denna period varade till den stora
sjösänkningen 1842—44, som återigen väsentligt reducerade Tåkern
och i flera avseenden hade mycket vittgående verkningar. Motivet
till sänkningen var givetvis först och främst att vinna ny odlingsbar
mark. I mitten på 1800-talet kalkylerade man alltid så optimistiskt,
då det gällde sjösänkningar, och tyvärr gör man så på många håll än
i dag. Man tog för givet, att de 2,000 hektar man erhöll från Tåkern
omedelbart och utan större möda skulle kunna förvandlas till en lika
stor areal bördig åkerjord. Den nyvunna marken visade sig
emellertid till största delen vara ganska värdelös. Lera och dyjord fanns
visserligen på en del områden, särskilt i sydväst. Men i nordost bestod
den nyvunna marken mestadels av fin sand och på andra håll av
morän, den s. k. gallstranden, en ofruktbar mark, översållad av stenar
och block, där vågorna sköljt bort det finare materialet. En
obestridlig vinst var dock att en del förut sanka åkrar blevo torrare. Den
största vinsten av sänkningen blev emellertid fåglarnas. Det finns
mig veterligen inga uppgifter om fågellivet i Tåkern före sänkningen.
Den tidens vassbälten, som utbredde sig där nu skog, åkrar eller
strandängar intaga marken, hyste säkerligen en hel del fåglar, men så
mycket vågar man säga, att Tåkern då icke var, vad den nu är,
Nordeuropas rikaste fågelsjö. Först det ringa djupet i större delen av sjön
skapade betingelserna för sjöfågellivets blomstring.
Då vattnet blev grundare, kunde strandvegetationen rycka längre
ut, och den högre sommartemperaturen i vattnet gynnade
vattenväxterna i hög grad, vartill kommer att den lerblandade gyttja, som i
allmänhet bildar sjöns botten, synes vara en utmärkt jordmån för
diverse vattenväxter — vilket inte alltid är liktydigt med god
åkerjord. En närmare redogörelse för Tåkerns strandbildningar och
strändernas växtsamhällen rymmes ej inom ramen för en kort
uppsats. Här må blott framhållas att stranden i sydväst och söder i
allmänhet har annan karaktär än norra och nordöstra stranden. I
sydväst och söder börjar sjön så att säga först så småningom med
vidsträckta starrbeväxta marker, vilka översvämmas vid högvatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
