Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE UPPSATSER OCH MEDDELANDEN
Fig. i. »Storsvedsbästa’». Ur Dalarnas
hembygdsbok 1933.
TVÅ LINDAR I DALARNA.
Den småbladiga linden eller skog
s-linden (Tilia cordata el. T.
parvifolia) förekommer tämligen allmänt
vildväxande i vårt land från Skåne upp
till Värmland och norra Uppland. I
spridda exemplar växer den vild ända
upp i Ångermanland
(örnsköldsviks-trakten). Av våra övriga två
lind-»arter» lär den storbladiga, sommarlinden
(T. platyphylla el. T. grandifolia)
endast återfinnas vild i ett fåtal exemplar
i Bohuslän, men däremot odlas den ofta.
Den tredje »arten», vanlig lind eller
parklind (T. vulgaris), är en bastard av
de bägge föregående och utgör vårt
vanliga alléträd.
I norra Dalarna är linden en ovanlig
företeelse. Två dylika träd — bägge
verkliga naturminnesmärken — äro
emellertid där sedan gammalt kända,
ett i Boda och ett i Orsa.
»Rättvik och Boda ha tack vare sin
kalkgrund den rikaste floran i
Dalarna, och allra största rikedomen frodas
i björkbackarna och lövängarna på
Gulleråsens och Osmundbergets
branter», säger ’ Karl Erik Forsslund i
Boda-boken av sitt storstilade verk
»Med Dalälven från källorna till
havet». Som bevis meddelar han också
en lång lista på växtvärldens rariteter.
»Ett och annat sydligt lövträd har
åtminstone förr här vuxit vilt», säger
samme förf. — Linné talar om ett »rart
träd» i en äng nära Gulleråsen, som av
folket kallades Halmträd (alm), vilket
menades »allenast blomma vid
åtskilliga ändringar i republiquen» och
sades »näst före kung Carl XII:s död
ha blommat 2:e blommor, svarta och
hvita». Det befanns vara »rökträ
eller bästa», d. v. s. en lind, »som länge
stod kvar och vårdades, men nu» —
enligt Forsslund — »är borta, man vet
knappt om dess plats». — Enligt
Hulphers hade det två slags löv, och enligt
Tuneld var det en lind och en alm med
vid foten förenade stammar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
