Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre uppsatser och meddelanden
För en gångs skull — man kan säga
lyckligtvis — har Forsslund tagit miste.
I Dalarnas Hembygdsbok 1933
meddelar nämligen en förf., E. H. Nord, att
linden finnes kvar, »och dess
mångsekelgamla krona susar än i den vackra
försommardagen». Trädet, vars ålder
uppskattas till minst 300 år, växer i
Storsveden, en äng omkring 2 km.
väster om Gulleråsens by i Boda socken
(ett par mil norr om Rättvik). Linden
har fått namnet »Storsvedsbästa». Red.
av hembygdsboken har en enkel och
trovärdig förklaring till denna
benämning. Skogslind eller bastlind synes i
Dalarna fått namnet »bästa», möjligen
av bast! — Det sega lindbastet är
sedan gammalt ett vanligt material till
flätning av mattor, säckar, korgar och
rep. De hos oss förr vanliga
lindbastmattorna kommo mestadels från
Ryssland, där tillverkningen var mycket
utbredd.
Linden i Storsveden beskrives av
Nord som synnerligen
vördnadsbjudande och ståtlig, vilket även framgår av
hans bild från den sommarfagra ängen.
»Väl har hackspetten borrat sig ingång
till dess innanmäten, vilket varslar om
att den är ihålig, men lummig och grön
står den där med friska grenar.
Tvåstammig reser den sig över 20 meter
mot höjden, och så har den stått så
länge som kunnat utrönas.
Huvudstammen mäter 2 meter i omkrets vid
roten och sidostammen 90 cm. Den
senare befinner sig vid markytan styvt
en halv meter från huvudstammen.
Huruvida den är ett rotskott från
stamträdet eller växt upp av frö kunde ej
utrönas, men den förra hypotesen är
dock mest sannolik. Och så kan man
fråga sig huru trädet kommit att slå
rot här under tider, då väl knappt
någon Bodabo visste hur en lind såg ut,
vilket också bevisas därav, att den fått
namnet Halmträd. Ja, troligen ha» —
Foto E. Geete maj 1933.
Fig. 2. »Åbjar-bästa».
fortfarande enligt Nord — »fåglarna
fört med sig frö hit från avlägsna
orter, planterat är trädet ej. De gamla
känna ej heller något annat namn än
Storsvedsbästa, vilket för övrigt är ett
bra namn. Och att trädet under så
många århundraden fått stå kvar utan
fridlysning, detta hedrar ägaren till
ängen. Lövskogen omkring linden har
nyligen gallrats, men trädet har fått stå
kvar.»
Det meddelas nu, att Dalarnas
Hembygdsförbund efter » återupptäckten »
gått i q författning om trädets
fridlysning såsom naturminnesmärke.
Mellan Orsa och Skattungbyn ligga
en rad byar liksom uppklättrade efter
bergssluttningen. Grunden är även här
kalkrik och bördig. En av de
nordligaste byarna är Åberga, med en
vidsträckt och storslagen utsikt. Särskilt
från högsta klinten i öster, Lillhögbac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
