Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1/2
Ella Jonsson
utförande, ty därigenom spolierades den
sista möjligheten att bevara och
utveckla Hornborgasjöns fågelliv, och en
betydande förlust för landets djurvärld
skulle uppstå. I skrivelse den 25
januari 1933 överlämnade akademien
kommitténs yttrande såsom uttryck för
sin egen åsikt i ämnet.
Med anledning av sjön Tåkerns
partiella uttorkning under den gångna
sommaren hade kommitténs ordförande
företagit en tjänsteresa till sjön. Stor
risk hade visat sig förefinnas att
bottenfrysning av återstoden av
vattenmängden skulle inträda och fisklivet i
sjön därmed fullständigt förintas. För
närvarande funnes ingen vegetation i
det öppna vattnet och sjöfåglarna ledo
starkt av brist på tjänlig föda.
Redogörelse för läget och förslag till
höjande av sjöns vattenstånd genom
dämning av Mjölnaåns översta del hade av
ordföranden avgivits till
landshövdingen i Östergötlands län.
Från Västerbygdens vattendomstol
hade remitterats ett vid nämnda
domstol anhängiggjort mål angående besvär
av kammarkollegiets
advokatfiskalsämbete över utlåtande, som meddelats vid
en av lantbruksingenjör Sven Hallin
med biträde av gode män handlagd
syneförrättning för torrläggning av
mark utmed Lillån under Mölebo m. fi.
hemman i Korsberga socken, samt Lilla
Stallerhult m. fi. hemman i Fröjereds
socken, Skaraborgs län. Klaganden
hade anfört, att torrläggningsföretagets
genomförande i enlighet med förslaget
skulle förorsaka sådan bestående
ändring av naturförhållandena, att
därigenom en betydande förlust för landets
växtvärld vore att befara.
Med stöd av professor R. Sernanders
på kommitténs uppdrag verkställda
utredning angående den naturhistoriska,
särskilt den botaniska betydelsen av
maderna längs Lillån samt de av sak-
kunnige till Västerbygdens
vattendomstols protokoll för sammanträdet den
11 juni 1932 gjorda erinringarna
ansåg kommittén det vara uppenbart, att
den planerade regleringen av
vattendraget skulle spoliera de ur
växtgeografiskt utvecklingshistoriska synpunkter
märkliga växtsamhällen, som
konstituera Lillåmaderna, och att därigenom en
betydande förlust för landets
växtvärld skulle uppstå. Kommittén ansåg
sig därför från naturskyddssynpunkt
böra föreslå akademien avstyrka
genomförandet . i föreslagen omfattning
av ifrågavarande torrläggningsföretag.
Akademien beslöt i enlighet med
kommitténs förslag.
över den under sommaren 1933
inträffade skogsbrandens verkningar
inom Muddusjaure-området hade
jägmästare Edv. Wibeck företagit en
utredning. Av denna framgick, att endast
den s. k. Sarkavarebranden övergått
någon del av området, och att blott
c:a 1,100 hektar eller något mer än
2 % av hela arealen därunder
brand-skadats. Den brandskadade delen
utgöres huvudsakligen av torra, av
raviner genomdragna marker med gles
tallskog, som till större delen redan
under äldre tiders avverkningar
genom-gåtts av plockhuggning. Kommittén
ansåg dessa omständigheter icke
inverka på frågan om Muddusjaureområdets
lämplighet som nationalpark, enär
skogseld finge betraktas såsom en i viss
mån normal naturföreteelse och
skadegörelsen dessutom hade varit av mycket
ringa omfattning. Kommittén beslöt på
ordförandens förslag att en skrivelse
skulle avgivas till länsstyrelsen i
Norrbottens län, vari under hänvisning till
planerna på avsättande av
nationalpark förfrågan skulle göras, i vilken
grad begränsning av lapparnas
inflyttning och av den renstam, som tilläts
beta inom området, vore möjlig. Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
