Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
Årsberättelse 1933 — * 9 3 4
professor Herman Flodkvist i en
skrivelse till föreningens styrelse fäst
uppmärksamheten vid den stora fara som
nu genom odling och beteskultur hotar
denna landskapsform, en av de ur
skönhetssynpunkt mest värdefulla i
vårt land, samt framlagt förslag till
åtgärder för dess bevarande åt
eftervärlden.
Lövskogen har genom odlingsarbetet
under de senaste mansåldrarna trängts
starkt tillbaka och vad som nu återstår
är endast obetydliga rester, därtill starkt
förändrade genom kulturpåverkan av
olika slag. Men sådana de äro utgöra
dock dessa lövskogsrester det rikaste
och vackraste inslaget i vårt lands
växtvärld; de äro sedan gammalt
samlings-och fästepunkter för den folkliga
naturkärlek och friluftsglädje, som utgör det
levande underlaget för alla
skyddssträvanden. Att verka för deras bevarande
tillhör därför naturskyddets och
hembygdsvårdens allra mest angelägna
uppgifter. Detsamma gäller i lika hög grad
lövängen, den vackra och intressanta
landskapstyp söm skapats genom
människans arbete i lövskogen. Lövängens
karaktär av kulturprodukt reser
emellertid särskilda problem för
skyddsverksamheten; dess fortsatta bestånd
kräver ovillkorligen fortvaron av de
arbetsformer som danat denna
landskapstyp. Såsom i det följande skall
beröras, ha dessa omständigheter icke
alltid beaktats i samband med de
fridlysningar av lövängsområden som
tidigare skett.
Dessa frågor ha ansetts vara av
sådan vikt och ett utrednings- och
upplysningsarbete härutinnan så pass
brådskande, att föreningen beslutat ägna
huvuddelen av sin årsskrift »Sveriges
Natur» för år 1934 åt en behandling
av den svenska lövskogen och
lövängen ur naturskyddssynpunkt. Till grund
för denna framställning ligga under-
sökningar och studier i fältet, vilka
under det senaste året på föreningens
föranstaltande utförts av skolade
krafter, och det är styrelsens livliga
förhoppning att resultatet sådant det
framlägges i årsskriften måtte kraftigt
bidraga till ett klarläggande av
hithörande frågor och sålunda till skapandet
av en fast grund för praktiska
skyddsåtgärder på detta område.
Ett exempel på fridlysning av
lövängsvegetation, som på grund av
oriktigt avpassade bestämmelser för
områdets skötsel icke lett till det önskade
resultatet och där Svenska
Naturskyddsföreningen själv är närmast
intresserad., utgör den s. k. Näktergalslunden
i öja socken på Gotland, vilken år
1913 överlämnades som gåva till
föreningen och därefter fridlystes. Detta
område, avsett att utgöra ett prov på
lövängsvegetationen inom det
sydgutniska sandstensområdet samt ett
reservat för näktergalen, som här av ålder
haft en omtyckt häckplats, har under
den tid som förflutit efter fridlysningen
genomgått betydande förändringar. Så
har buskvegetationen,, som enligt
fridlysningsbestämmelserna lämnats helt åt
sig själv, utvecklats till den grad, att
hela lunden, som förr inneslutit öppna
planer mellan träd och buskar och i
någon utsträckning brukats såsom
slåttermark, nu är fullständigt igenvuxen.
Småfågellivet har därigenom starkt
avtagit, och näktergalen, som för sin
trivsel just fordrar den omväxling mellan
tätt slutna busksnår och öppna gläntor,
som lövängen erbjuder, har också
numera försvunnit från området.
Det har sålunda tydligt visat sig att
de fridlysningsbestämmelser som
fastställts och tillämpats icke varit
lämpligt avpassade. En ändring av dessa
bestämmelser bör sålunda ske, enligt
styrelsens uppfattning i sådan riktning
som möjliggör ett återförande av hin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
