Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årsberättelse 1933 — 1 9 3 4
dens vegetation till den form den av
ålder haft före fridlysningens inträde
samt ett bibehållande därav för
framtiden. För att förskaffa sig en
uppfattning av vilken form av vård som
härvid bör tillämpas har styrelsen gjort
en hänvändelse till nämnden för
Gotlandsfonden, som på grund av sin nära
kontakt med den gotländska
minnesvården av olika slag torde utgöra det
organ som äger de bästa
förutsättningarna att framlägga ett förslag i ovan
berörda riktning. Det är styrelsens
avsikt att med ledning härav samt efter
rådfrågande av Vetenskapsakademiens
naturskyddskommitté utarbeta ett
förslag till ändrade
fridlysningsbestämmelser, avsedda att underställas
länsstyrelsens prövning.
Till de naturskyddsfrågor, som
gruppera sig kring lövskog och löväng, hör
även bevarandet av de nordligaste
utposterna för dessa vegetationstyper i de
s. k. sydbergen. Dessas
naturförhållanden ha med stöd av föreningen
undersökts av skriftställaren Severin
Schiöler, som i »Sveriges Natur» 1934
framlägger resultatet av sina studier.
Beträffande Sveriges nordligaste
växtlokal för hassel å Billaberget i Själevads
socken i Ångermanland har föreningen
från fil. mag. G. B. E. Hasselberg
mottagit en framställning, som kommer att
föranleda en undersökning av denna
växtplats i syfte att få en fridlysning
till stånd.
I anslutning till ovannämnda
ärenden berörande lövskogen kan här
meddelas, att föreningens ansökan om
fridlysning av en jätteek å egendomen
Hagsta i Huddinge socken, Södertörn,
bifallits av länsstyrelsen.
En annan huvudfråga inom svenskt
naturskydd har under aret på olika sätt
aktualiserats, nämligen det hittills
olösta problemet om skydd för den numera
sällsynta naturtyp som representeras av
våra fågelrika slättsjöar.
Vad först beträffar sjön Tåkern, har
de senaste årens exceptionellt ringa
nederbörd framkallat en situation, som i
flera avseenden påkallat föreningens
ingripande. Genom
läroverksadjunkten Folke Persson, som. med bidrag från
den av föreningen förvaltade
Skolungdomens Tåkernfond beretts tillfälle att
på ort och ställe följa utvecklingen, har
styrelsen hållits väl underrättad
härom; en närmare redogörelse för
situationen vid sjön och därmed
sammanhängande naturskyddsfrågor återfinnas
i »Sveriges Natur» 1934. Styrelsen har
även stått i direkt förbindelse med
ordföranden i Tåkerns jakt- och
fiskevårdsförening, lantbrukaren Erik
Björling, som under hösten organiserade en
framgångsrik hjälpverksamhet för de
på grund av det låga vattenståndet
nödlidande svanarna i sjön. Genom
planmässigt utförd fågelmatning, som
möjliggjordes genom ekonomiskt
understöd från skilda håll och till vilken
även Svenska Naturskyddsföreningen
anvisade medel ur Skolungdomens
Tåkernfond, räddades ett stort antal
svanar från svältdöden.
En garanti mot ett upprepande av
den för Tåkern och dess fågelliv ytterst
svårartade situationen under hösten 1934
vore uppförandet av en permanent
dammbyggnad i sjöns utlopp, med vars
hjälp vattenståndet kunde hindras att
sjunka under en viss nivå. Då en
sådan anläggning måste anses innebära
en åtgärd av stor och varaktig
betydelse för Tåkerns framtid som
fågelsjö, har styrelsen beslutat att på vissa
villkor med avseende på dammens
konstruktion och skötsel lämna bidrag ur
Skolungdomens Tåkernfond till en
väsentlig del av kostnaderna för en dylik
permanent dammanläggning. Tåkerns
strandägare ha med anledning härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
