Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Paul Rosenius
Förf. foto
Fig. j. »Ljungen» från dynerna på sydstranden
mantiska naturvännerna skulle velat behålla den. Vi hade utanför
bygden fått ett landskap med säreget ödemarkskynne. Skogen var
ju förvisso en konstprodukt, men växlingen i dess tillkomst till tid
och rum hade åstadkommit en sympatisk »ledighet» över den, och
naturen själv hade efter råd och lägenhet rättat till den med sin konst.
Åt somt gav den starkare växt, och somt lät den tyna eller roa sig med
egen form och skapnad, och det blev jämkat med jämnstrukenheten.
över gläntor och fält breddes ljungens och klockjungens täcken,
mossa klädde skogens mark, och på nakna sanden sökte sig laven
fästen. Nere mot östersjön lågo strandhedarna fria med ljung och
krypvide ända ut mot klitternas långa åsar, där strandhavren vajade
för vindarna, och mot den smala strandremsan därutanför rullade
dyningen från det färgfagra havet mot tångbäddar och friskvåt sand.
Det var en vildmark, som man kunde gå vilse i, om det ville sig och
man inte skilde på bruset från de tvenne haven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
