Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»L j un ge n»
123
Men ingenting varar beständigt i denna värld, och allraminst, som
det visat sig, därnere på Falsterbonäset. Hos allt flera människor
väcktes lusten till Ljungens friluftsrike, och allt flera kommo till och
förgjorde det. De första nybyggarna hade väl hoppats att få njuta
det för egen del, men det blev hastigt nog »trångt om saligheten». Det
förtäljes i gamla tider om en sockenskräddare i bygden som för ett
par pantalonger tillbytte sig femtio tunnland av de vilda sandfälten,
och nu är samma mark den dyraste av all Skånes jord! Men man
bygger oförtrutet villa vid villa med kringgärdade skogstäppor, och
snörräta vägar genomkorsa området. Det planteras fortfarande skog
på tomter till salu, och man börjar så smått att rycka ut med sina
tallplantor på Skanörs öppna och sumpiga ljung. För hundra år se’n
fanns ingen väg ut över näset, endast svårsedda hjulspår. Nu har det
bökats upp för bilväg, bred och rak, ända ut till de båda små
städerna. I seklets begynnelse sträcktes järnvägen mot samma mål.
Badhytter stå uppställda i långa räckor, från Kämpinge till Falsterbo
fyrplats, och till dansbanor och nöjesfält strömma väldiga mängder
av bygdernas och städernas folk.
Ännu finner man väl små undangömda rester av den forna
Ljungen, och ännu alltjämt kommer vildnaden till synes där,
flyktigare visserligen och mera förstulet. De sista rådjuren ha kommit
bort, grävsvinen hör man inte längre talas om, och rävarna, som
hade så ljuvliga hem och reträttplatser under skaffningsfärderna
mellan städerna och byarna, de ha mest flyttat över till utkanternas
tångvallar och till öppna Ljungen västerut. Ännu ser man fåglar
därnere, både bofasta sådana, som sämjas med hus och människor,
och sådana som komma dragande på flyttningsfärderna. Det går
väl inte så i brådrappet att vrida om den stora fågelväg, som
Falsterbonäset utgjort i oändliga tider för de otaliga och mångfaldigt
väsensskilda, vingade varelser, vilka strömmat ned över vårt långa land och
även österifrån nerefter dess kuster för att till sist trängas samman
på den smala utfartsleden. Men de färdas här nu med större hast och
med mindre tillförsikt. Landskapet drager dem inte längre till sig som
förr, mäktigt, oemotståndligt, en värld efter deras egna själar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
