Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ljungen»
125
"#
larna hade hornugglan sina vita
ägg, och i ett annat kunde man
komma över den lilla
tornfalkens röda. Ett stycke fram på
detta århundrade började ett
eller annat ringduvepar,
kanske ur de små flockar som
övervintrat därnere, att häcka
här, men, såvitt jag vet, ha de
sedan försvunnit.
Men Ljungens stora tid var
sensommaren och hösten. Det
var nu, man drogs ditner, som
aldrig eljest. Man tog skjuts
från Vellinge gästgivaregård.
Det var en enarmad kusk som
körde, men det räckte med en
arm för en hästkarl, barnfödd
i Skåne. Man stannade vid
»Tröls i brunnen», som, om
någon så önskade, klev ned i
sitt kylrum efter bier eller
lemonad. Det var det första
lilla torftiga »ljunghuset».
Där fanns ett andra, där
skogen tog slut, och ett tredje
långt borta på södra heden.
Det var all bebyggelsen den
tiden, om man bortser från
»grevens jaktstuga». Man kunde nu helt bli tagen in i Ljungens
ödevärld. Och Ljungen hade väckts upp ur sommarstillheten
och blivit en levande, brinnande själ, när de sista augustidagarnas
klarhet kommit över den. Det var som glödde alla färger nu, det
gröna på tallbuskarna, där spindelvävstrådarna lupo, gnistrande, från
Förf. foto
Fig. 5. Sparvhöken »slår» efter uven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
