Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Paul Rosenius
när det var »örn» på Ljungen. Det var långt fram på senhösten, när
alla blomstren voro borta, alla utom höstfiblorna, vilka nu hade sin
tid. När det blivit gula fläckar i jordvidet ute på strandmarkerna
och vinden gått ostlig. Det var mest ungörnar i vandringsåren — de
gamle som sett världen förblevo till döddagar i sina fjäll och skogar.
De jagade hare här någon dag. Och i de dunklande aftontimmarna
slog örnen till på nattkvist. Man smög där ibland längs dungarnas
bryn och synade kronorna mot himlen. Någon av de
halvnakna tallarna, som stodo i brottarställning mot vindarna, hade räckt
den konungsliga gestalten en av de seniga armarna. Där satt han så,
med upprätt huvud, i mörka natten eller i månglansen, och bidade
morgonljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
