Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»L j un ge n»
12/
Alla farande
småfåglar, bergfinkarnas
flockar där långt norrifrån,
grönsiskorna,
korsnäbbarna — ingen vet
varifrån — som flyktigt
lyste från någon
talltopp, gröngula eller
röda. Mot aftnarna, när
den rödlätta disen
svepte över Ljungens hela
värld, då kommo
duvorna, de mäktiga
ringduvorna och de små
snabbvingade
skogsduvorna, inifrån bygdens
stubbåkrar. Länge och i
långa svängar foro de
fram efter skogsbrynen,
innan de äntligen under
bullrande vingfladder
slogo till bland
barrfången.
När det begynte
kvällas i oktoberdagarna,
kunde helt plötsligt de
små stenfalkarna
komma till synes. Högt
i rymden, där någon stjärna tändes, ilade de, ofta ett par, fram och
åter som i lek tillsammans. Och när man strävade tillbaka mot
landsvägen, halvt rusig av vildnadens ande i sitt blod, då kunde man
möta kärrhöken, där han, långstjärtad, vinglade fram över
busklan-den, eller kunde man få se en jorduggla gå upp i dunklet framför en.
Men det över allting stora som hände i Ljungens stora tid, det var
Fig. 6. Bivråken, som har örnens spretande handpennor,
gör en lov runt uven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
