Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Dafne hänryckt bjuda
de friska lagerlöfven.
Öfvergifven, tärd af sitt hjärtas plågor,
satt på klippans mossiga häll vid hafvet
Ariadne, dyster och blek som nattens
sörjande måne.
Utåt ändlöst böljande rymder såg hon
bort mot himlens rand, i hvars mörka blånad
för dess häpna, tårade blick förrädarns
vimpel försvunnit.
Vilda stormar tjöto kring Dias stränder,
röda blixtar fräste i luftens mörker,
och ur bergens heliga grottor dundren
skallade åter.
”Himlamakter!” ropade Ariadne
och åt höjden bedjande armar sträckte.
”Himlamakter, låten er vredes blixtar
krossa min hjässa!
jag, din ättling, dundrande gud i molnen,
Kretas stolta, prisade kungadotter,
jag, af brottslig kärlek förledd, har lämnat
heliga larer
och ur faderns gyllene salar flyktat
evigt bort, af nattliga skuggor gynnad!
Jag i nöjets rus åt en okänd främling
offrat min oskuld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
