Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hon sade, reste sig upp och ville
re’n i hafvets dånande sköt sig kasta,
då en karlhand fattade ömt den sträckta
glänsande armen.
Minos’ dotter tittade rädd tillbaka,
och en yngling, dejlig som morgonsolen,
ljus, med snöhvit panna och purpurkinder,
mötte dess blickar.
I hans lockar irrade prydligt rankan,
tätt ar röda, svällande drufvor smyckad,
och ur ögat, fästadt på Ariadne,
strålade vällust.
”Håll, o flicka!” sade hans rosenläppar.
"Jag, af Jofur aflad, af Jofur buren,
jag, som nyss på Indiens fält har skurit
eviga palmer,
och hvars altar redan på Ganges’ stränder
festligt brinna, redan på Tmoli höjder,
jag, Lyäos, drufvornas gud, med tårar
ber dig om kärlek!
I en guldvagn, dragen af leoparder,
vid min sida skall du till himlen åka.
Flicka, hvad? Du tvekar. Välan, ett under
tyde min allmakt.”
Sagdt: och löste varsamt ur flickans lockar
den af pärlor glimmande krans, hon fordom
bar i Kretas gyllene kungasalar,
slungade kransen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
