Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt välde likväl trotsas, och den väg jag fann
till mänskosläktets frälsning blir för evigt stängd.
I Hæmi stormomtjutna dalar går en skald.
Den gud, hvars gyllne fackla ljus åt världen bär,
sin far han dårligt kallar och Kalliope,
korförerskan i Pindens lagerskog, sin mor.
Nyss återvänd ur bleka maners ödemark,
ur spökens famntag, nyss vid afgrundshundens tjut
invigd i grymma eumeniders hemlighet,
en väg till Orkus åt Deukalions barn han lär,
själfskapta smärtors gamla, länge kända väg.
Ej klingar från hans gyllne strängar vinets lof,
ej helig kvinnokärleks, ej sällskaplig fröjds.
I skogars djup, tartariskt vilda öknars famn,
där inga fauner dansa, inga nymfer le,
lärjungar, grymt bedragna, ledas af hans röst.
Ej sådan var den bana, som till ljusets värld
min nåd och vishet föreskrifvit Pyrras ätt.
Af glädjens rosor jag den tätt omblomstras lät,
i hundraårig vinref gudars nektar göt
och glada bassarider bjöd i orgisk dans
och festlig sång förkunna himlarnes mystär.
Kom, skåda själf, till hvad olympisk salighet
jag kallar Hades’ fångar, jordens sorgsna barn!”
Sagdt: och med rosenläppar ambradoftande
han sakta på mig blåste. Ljuft mitt öga slöts,
som jägarns öga för en stilla västanfläkt
vid källans rand, vid ekens mångförspridda rot.
I himmelsk dvala smälte mina sinnen bort:
så flickan dör af vällust i sin brudgums famn.
Till sans dock snart jag väcktes, och min häpna fot
i själens urland, Bacchi himmelrike, stod.
Förvirradt där mitt öga flög från bild till bild
af evig fröjd och sällhet, sommarfågeln likt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
