Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K o r e n.
Se, hur hon hvilar!
Vindarne fläkta dess ljusgula hår.
Sanslös hon hvilar,
träffad af gudomens mäktiga pilar.
Kärligt dock smilar
himmelens löje kring kindernas vår.
Väl hon bland liljorna sänkte här neder
blomstrande leder,
kroppen väl snärs i magiska band,
själen dock hälsar de saligas land.
I pärlslotten ljusa,
där guldharpan rörs,
där kalkarne brusa,
hon rodnande förs.
Af stjärnblommor virar
den hulda en krans;
sitt bröllop hon firar
med lekar och dans.
Men redan dess öga
ser opp mot det höga.
Hon vaknar . . .
Korförerskan.
Ja, till hämnd och mord jag vaknar.
Lyäos än ett festligt offer saknar.
För våra tyrser Orfeus falla må.
Upp, systrar, upp, att tempelskändarn slå!
Som höstens vind från poppeln sliter neder
gulbrända löf, afslitom så hans leder!
Ja, upp till hämnd! Må Hebri silfverflod
förgyllas skönt af Orfei gjutna blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
