Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lugn, nattens måne lik bland silfvermoln,
bland Dionysos’ brudar siarn gick.
Vi mängde oss bland skaran. Vägen togs
bort till en offerlund, åt Bacchus helgad.
Där slaktade korförarinnans hand
en silfverskäggig bock, af Orfeus framhafd.
I gyllne skålar offerdjurets blod
högtidligt flöt, och klar brann altarlågan.
Då hände sig — ack, tungan själfmant ryser
att mer berätta, hjärtat slår af fasa —
då hände sig, att öfver lundens kronor
en broms, ett odjur, från tartaren sändt,
kom surrande i ständigt mindre kretsfiykt
bland koren ned. Korförarinnans bröst
han rysligt stack med den infernska gadden.
Strax kvinnan flög i namnlöst raseri
mot skalden opp. Dess sköna anlete,
lugnt som en källas blomsterspegel nyss,
blef plötsligt i en eumenids förvandladt.
Mot skalden vildt hon slungade sin tyrs,
och hela koren följde efterdömet:
en lika demon fyllde allas bröst.
I blod flöt gubbens vördnadsvärda panna,
mot täta slag af rankbeklädda stafvar
ett fåfängt värn han bakom lyran sökte.
Afstelnad snart bland liljorna han låg,
och grymt jag såg hans lemmar sönderslitas.
Ett silfvergrått moln öfverskyggar teatern. I molnet Orfei vålnad,
med snöhvit talar och palm i handen.t LPå ömse sidor om honom glimma
Lyrans och Svanens konstellationer.
HERMAS. LYCIS. ORFEI SKUGGA.
Orfei skugga.
Jag kommer från olympens ljusa glädjesal,
där lönen ren jag tillträdt för mitt tålamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
