Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omöjligt är sig själf att öfvergifva:
hvad jag har varit, vill jag evigt blifva.
JULIA, EN ÄNGEL (nedsväfvar på silfvermoln).
Julia.
Var mig hälsad, sköna yngling!
Guldbevingad, rosenkransad,
strålar du i dalens mörker
lik en morgonrodnad neder.
Kommer du med tröstekalken?
För du budskap från min Albert?
Ängeln.
Ej däruppe Albert vistas.
Lammets bröllop han ej firar.
Julia.
Himmel! — Och kring andevärlden
jag förgäfves honom sökte,
följde genom blomsterfälten
hundra silfverfloders krökning;
ropade i alla grottor,
ropade i alla skogar:
”Albert, hör, din Julia kallar!”
Men på fältens rosenplaner,
men i poppelträdens skugga
fann [ag ej den hjärtat sökte,
och blott sorgsna genljud gåfvo
svar från andevärldens klippor.
Ängeln.
Albert vistas än på jorden,
kan din klagan icke höra.
6. — Nationallitteratur. 10.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
