Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minns, hvad du lofvat din moder och Gud. Se, redan till ända
pröfningens tid har lupit, den tid, som nödig jag aktat,
nödig för dig; fortfar du ännu?” Han teg, men som vatten
rodnar, bemängdt af drufvornas blod, så rodnade hastigt
flickans serafiska kind, men bleknade åter som kvällens
purpur för månens ljus. Hemskt sved och blödde dess hjärta.
Fadern, ej märkande det, och om han måhända det märkte,
låtsande ej det märka likväl, fortfor med sin lugna
stämma; som dolkar hans ord i flickans hjärta sig trängde.
”Dock, hvi frågar jag dig? Från barndomens gyllene dagar
helgadt var redan ditt hjärta åt Gud. I lundarnes susning.
fallande böljors sorl och fåglars olympiska korsång
hörde din kallade själ den eviga kärlekens stämma,
vinkades hon af stjärnornas ljus, af det böljande kärnet
fjärran ur lifvets sorl till alltets mystiska hjärta.
Därföre gläds, o barn: snart stundar den festliga dagen,
då med försakelsens dok du i glad hänryckning skall vinna
stjärndiademets pant. Ej långt från de ängar, där solen
hälsades först af din gryende blick, vid stranden af Volkov,
Novgorods tusenåriga stad, i sagorna frejdad,
reser sig stolt med gyllene kors och glimmande spiror;
åt betraktelsen där ett åldrigt tempel är helgadt,
kransadt af dunkla götiska torns solhärdade koppar,
friden och tystnan där bo. Det hjärta, som länge kring
världen,
flämtande hinden likt i en brusande skogs labyrinter,
fåfängt sökte ett värn, till en fristad trådde förgäfves,
andas omsider så lätt i de nattliga murarnes skymning,
hvilar omsider i trygghetens famn och släcker ur glädjens
lefvande källor sin heliga törst. — Serafiska tärnor,
rena som eterns luft, som majdaggbadade liljor,
sjunga sin frälsare här i aldrig tröttade korer
och i hans kärlek sitt lif förtära, likt brinnande lampor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
