Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt det stora, mänskolynnet föder,
hvarje bragd, som lik en stjärna glöder,
segrande i flydda tiders natt,
hvarje drag af snille, som förvånar,
lif och glans af kärlek ensam lånar:
han på gränsen mellan jord och himmel,
härskande, sin gyllne tron har satt.
Se, med svärdet hjälten sig beväpnar;
ej för dödars hot den starke häpnar,
vadar glad i purpurström af blod.
Fåfängt regna loden, blixtrar stålet
kring hans hjässa: oförskräckt till målet
tränger han; men kärleken allena
födt hans vilda, segerrika mod.
Skaldekonst, hvem strängade din lyra?
Konstens söner, hvem med helig yra
rusade ert hjärta? Eros blott.
Magisk pensel han åt Zeuxis räcker,
han till lif Pygmalions bildstod väcker,
stämmer Amfions cittra och mot etern
reser tempelhvalf och kungaslott.
Höga vishet, hvem mot himlaljuset
lyftade din skumma blick ur gruset,
återgaf dig paradisets hopp?
Kärlek, kärlek, att din urbild finna,
heligt vörda skönhetens gudinna,
Platos själ mot blåa fosterlandet
sväfvade ur Hyles dimmor opp.
Amors fackla dock ej endast tänder
dygden, snillet: äfven furiens bränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
