Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höljd af natt, i jordens dunkla hjärta
härskar Vällust och dess syster, Smärta.
Skönheten i färgers trollvärld bor.
Men den höga, eviga gudinna,
på hvars altar oförvanskligt brinna
andevärldens rökverk — ofvan solen
tronar hon i kerubimers kor.
Morgonrodnor hennes klädnad spinna,
stjärntiarer kring dess hufvud brinna,
segerns harpa brusar i dess famn.
Djupt för henne änglarne sig böja,
tjuste, helgonen i skimret dröja. —
Vishet nämnd af himlens myriader,
under molnen bär hon dygdens namn.
Ur sin larv den unga fjäriln ilar,
svärmar fritt kring ängarne och hvilar
vingen ej förrn han en maka fått.
Se, han väntas af sin älskarinna;
mellan blomstren deras kyssar brinna,
men på ruset följer dödens slummer.
O, hur afundsvärd är fjärilns lott!
Glad han njuter sina sommarmånar.
Innan dystert höstolympen blånar,
evigt bärgas han från saknans kval.
Så ej mänskan. Väckt ur glädjens drömmar,
står hon ensam. Fåfängt tåren strömmar,
och en törnbekransad stig till grafven
vandrar hon i sorgens kulna dal.
Hemskt i dunklet minnets hamnar spöka.
Forna toners efterljud föröka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
