Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ditt grus jag ville gärna tränga;
ack, men portar af demant mig stänga
obevekligt, älskade, från dig.
Blott när månen, som här nere prålar,
härmar världens sol med länta strålar,
unnas mig i dunkla andedrömmar
för din själ att uppenbara mig.
Jordisk kärlek alstrar brott och plågor.
Stoltheten vid Hyles bleka lågor
vildsint tände denna afgrundsbrand.
Vänd, o vänd till himmelriket åter!
Kärleken ej yfves där: han gråter.
Ömhetens och salighetens tårar
fukta rosorna i lifvets land.
Vill du åter dricka Edens floder,
glöm den kärlek, som är hatets broder,
tag ditt forna barndomslif igen!
Till den höjd, där silfverstjärnan bäfvar,
på den ban, där korsets fana sväfvar,
smyckad af försoningens rubiner,
hasta så, förklarad, mot din vän!”
Så hon talte: och, med gråt på kinden,
ur mitt sköte, lik en suck af vinden,
flydde hon och vinkade farväl.
O, hvar är du, himlaburna väsen?
Morgondaggen tindrar re’n på gräsen,
och i etern klingar lärkans jubel;
ensam klagar min förblödda själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
