Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dunkla stunder under molnen timra
ett skyhögt kors i natten upp för mig.
Hvart skall jag fly? Ack, dödens kalk är bräddad,
åt mig en iskall säng i jordens sköte bäddad.
Hör upp, o själ, att mot ditt öde strida!
Ej straffets kedjor du förgäfves bär.
Den minsta blomma skaptes för att lida,
och dödens smärta lifvets villkor är.
Ett gränslöst tempel rymden är, där alla
Guds barn som offerlam vid tidens altar falla.
Så bäfva ej vid straffets vissa möte,
i marterskruden jublande dig kläd!
Det korn, som dött i jordens dunkla sköte,
står åter upp, en gyllne himmelssäd.
Blott smärtans djupa hemlighet dig renar:
blott korset alla lif med himlarne förenar.
SUCKARNES MYSTÄR.
Suckar, suckar äro elementet,
i hvars sköte demiurgen andas.
Se dig om! Hvad glädde dina sinnen,
kom ditt hjärta fortare att klappa
och med fröjdens milda rosenskimmer
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg, hvad var det? Blott en suck af vemod,
som, ur andelifvets källa fluten,
vilsefor i tidens labyrinter.
Tvenne lagar styra mänskolifvet,
tvenne krafter hvälfva allt, som födes
9. — Nationallitteratur. 10.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
