Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörkrets suckar bringar hon till ljuset,
tröstens svar hon för till kvalens strand
och emellan himlarna och gruset
knyter så ett mystiskt rosenband.
Månn, o jätte, gudars borg du hinner,
om på berg du staplar berg? — O nej!
Tankens flykt i all dess spänning hinner
öfver demiurgens moinvärld ej.
Känslan ensam till den sanna höjden
lyfter oss vid änglaharpors ljud;
känslan ensam ger den sanna fröjden,
känslan blott försonar oss med Gud.
^ ■>{’ ^
KREATURENS SUCKAN.
Hvad suckar häcken,
hvad nordans storm, som i tallen gnyr?
Hvad hviskar bäcken,
där genom dalen han sakta flyr?
Hvad talar solen,
från kungastolen,
hvad nattens måne, som från polen
stum blickar ner i dalens vår?
Hvad tänker rosen eller sippan?
Hvad menar klippan,
där hotande och mörk hon står?
"Vi mena, vi tänka, vi sucka, vi tala:
o mänska, statt upp ur din nesliga dvala
och höj dig till urlifvets riken igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
