Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärliga drömmar ej hviska från susande kronor i lunden,
klinga i fåglarnes sång, tona i vågornas fall.
Dock mitt hjärta är lugnt, och hoppets glindrande stjärnor
stråla i ödets natt vänligt från himlarne ned.
XI.
PÅGLARNE.
Näktergalen.
Jag, när violernas doft ur ängarne stiga, och Luna
darrar med rodnande hy sakta ur vågorna fram,
börjar i skogen min sång, och med himmelska tårar på kinden
Cyprias leende ros, liljan i dälderna står.
Drömmande, lutad mot ekens stam, mig vandrarn belyssnar,
älskarn i bokarnes skygd ömmare kysser sin brud.
Ugglan.
Jag i öknarnas famn, på ruiner och mossiga grafvar,
rysligt i nattens djup höjer min jämrande röst.
Slöja dig, Luna, i moln, och slocknen, I tindrande stjärnor!
Gråten, I skyar! Du storm, sorgligt i granarna tjut!
Dödens och grafvens förtrogna jag är. Med bäfvande rysning
fyller min hemska sång nattliga vandrarens bröst.
Lärkan.
Jag, när Eos med rosor och guld bekransar Olympen,
spänner mot himlen min flykt, klingar mitt jubel i skyn.
Öfver en grönskande jord, af den blommiga våren beslöjad,
under en vänlig azur sväfvar jag lycklig och fri.
Frihet, eter och ljus med tjusning fylla mitt hjärta.
Aldrig min tunga än höjde ett klagande ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
