- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 10. Svensk romantik, 2. Ling, Stagnelius, Sjöberg, Nicander, Dahlgren /
153

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skickelsen ej åt mig den himmelska lyckan bestämde,
icke af purpur spann parken min lefvernestråd.

Vidt öfver brusande haf, lik Noaks dufva, min kärlek
sväfvar och ej en gren finner att hvila uppå.

Evigt med nya fantomer du gäckar mitt öga, o Amor,
evigt med nya sår kväljer du, grymme, mitt bröst.

Om vid kronornas sken och fiolernas ljud från orkestern
jag i Talias hus sitter en afton och ser
flickans olympiska anlet, omdansadt af krusiga lockar,
stråla i rosenglans under en blomstrande hatt,
eller dess barm, af pärlor bekrönt, försmältande vaggas,
häftigt mitt hjärta strax svider af kärlekens pil.

Nu vid en pipas ljud förhänget sig rasslande höjer,
och en hjältinna stolt tågar på bräderna fram.

Hon förtrollar mig strax; jag glömmer min tjusande granne,
och för gycklerskan blott öga och öra jag har:
hon må sväfva vid strängarnas takt i luftiga dansar
eller med dolken i hand tala patetiska ord.

Och ej svalkar den tanken min brand, att tjuserskans rosor
endast äro ett lån, alla dess känslor en dikt.

O, jag älskar så högt att bedras af den flyende villan,
och i min känslas rus endast gudinnor jag ser.

Åter vid pipans ljud förhänget sig rasslande sänker;

hem med drömmande fjät vandrar jag, ensam och stum.
Ser jag en flicka då vid lyktornas guldröda skimmer
tätt vid sin älskares arm smyga till kärlekens fest,
o, då betages mitt bröst af en kvalfullt svällande brånad.

Länge stirrar min blick efter de lyckliga två.

Ack, det sällhetsbegär, som fräter mitt glödande hjärta,
aldrig på jorden det skall fyllas och ända mitt kval.

Dock ur himlarnas famn den belönande kransen mig vinkar;

dit med en barnslig tro stiger min tårade blick.

Venus Urania där mig öppnar ett moderligt sköte,
fyller med tjusning mitt bröst, kransar med stjärnor mitt hår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/10/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free