Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, huru lätt att dö för ett hjärta, som älskar och älskas!
Aldrig för svepning och graf bäfvade kärleken än.
Dristigt han går att lösning på lifvets gåta begära,
rifver med segrande hand svarta ridåen itu.
Himmelska land han skådar bakom: arkadiska bygder,
sökta förgäfves här, flyttas af aningen dit.
Graf ven ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka,
andars melodiska sång fyller dess heliga kor.
Sörjande genier luta sig ned öfver grafmonumentet,
helgon med böjda knän bedja för själarnes ro;
tills i bländande glans den stora, den eviga dagen
strålar i grafvarnas natt neder, och änglarnas röst
väcker de sofvandes par, ljuftklingande: ”Vaknen, I vänner!
Vaknen, I älskande två! Eden begynner sin maj.
Daggiga rosor i parkerna stå: att brytas af eder
vänta de; lifsens träd blommar af njutning och hopp."
Ljuf är de älskandes dröm: jag drömmer ej längre, Amanda!
Hoppet för evigt och tron flydde med kärleken bort.
VENUS.
Mitt öga fordom lif och tjusning födde
så vidt som Helios gyllne pannan vänder.
Min gudom ledde konstnärns djärfva händer,
min eld i skaldens helga sånger glödde.
Man Sabas rökverk på mitt altar strödde
i marmortempel på besjungna stränder,
tills Jesus kom från obekanta länder,
och mytens drömmar vid hans strålar dödde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
