Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem räknar de alla uppbyggliga orden,
som foro i vädret, än hit och än dit?
Ej skapt af vår Herre till talare vorden,
jag gjorde dess bättre med maten min flit,
och såg så fundersam i tallriken neder,
som när ett problem ur Euklides jag reder.
Men bäst som jag slutat, I männer och bröder,
och midt öfver bordet min tjusblick sig smög,
och ögat, som svalan från norden till söder,
helt lifligt från tant till förtjuserska flög:
magistern skär grisen! det lät öfver bordet,
och aldrig jag glömmer det gräsliga ordet.
Han låg uppå knä (ack mitt hjärta, det rördes!)
lik älskaren uti poeternas land.
Jag gråtögd grep knifven, och af mig han fördes,
som tveeggadt svärd i en skräddares hand.
Sen satt jag vid hörnet och njöt af min ära
och gladde mig åt, att jag slutat att skära.
Som Bonaparte bland sina vänner och fränder
fördelte Europa, jag delat min gris.
Som konstverk mottogos utaf mina händer
stekstycken, ej skurna på människovis,
fyrkantiga några, åttkantiga andra,
att granskas och ätas de kring månde vandra.
Omsider vi upp ifrån stolarne stego,
och knäppte ihop våra händer så små.
Vi herrar oss bugade, damerna nego;
sen månde vi alla ur matsalen gå.
Så dyster, liksom jag begrafvit min maka,
jag följde den makliga likfärd tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
